Det är synd om mig;)

Oj vad jag var trött i går kväll, somnade redan klockan åtta, kände redan då att kroppen inte riktigt var sig lik. Hela natten har jag sovit oroligt med mycket "stressdrömmar" jag var fixerad av en behandlingsmetod som gick ut på att för varje delmoment som patienten klarade så fick de en nyckel och det gällde att få så många nycklar som möjligt för att få bilen att köra framåt, invecklat och svårt att förklara men i drömmen och i mitt halvvakna tillstånd var det hur logiskt som helst. När jag började vakna till på riktigt kände jag att jag både hade feber och ont i hela kroppen....... typiskt, med nytt jobb och allt och jag som verkligen längtade dit. Nu sitter jag i soffan och slötittar på TV:n ser mig runt och ser allt som jag skulle vilja göra men som jag inte orkar, fönstren behöver putsas, dammet flyger omkring, rummet är inte färdig möblerat och mitt i detta sitter jag och känner mig vissen. Ni förstår vad synd det är om mig!!!!!!

Så klart är det inte precis synd om mig, men det är trist att inte ha kroppen och knoppen med sig, tur att jag har lite färdiglagad mat i kylen, frukt och grönsaker i skålen och trötta djur som gärna gör mig sällskap.

Nu kurerar jag mig........

Hmmmmmmm.............